Rörstrand - ett stycke Svensk designhistoria

Det var portugisiska sjömän som någon gång under 1500-talet började kalla porslin för porslin. Då hade Portugal herraväldet på världshaven och bland annat seglade man till Kina. Därifrån hämtades dyrbarheter som kryddor, siden och kinesiskt porslin. Att det kinesiska porslinet var gjort av bränd lera, precis som de grova och sköra tallrikarna man kallade fajans och kände till hemifrån, kunde sjömännen inte förstå. Det här var något helt annat, hårt och skimrande. Man kallade det porzelana. Pärlemor.

Inte förrän i början av 1700-talet lyckades européerna knäcka porslinets gåta. Drygt tusen år efter kineserna.
 

Rörstrand är ett informellt område i Vasastan i Stockholms innerstad. På området nedanför slottet anlades på 1720-talet en porslinsfabrik och tillverkningen pågick fram till 1920-talet, då fabriken flyttade till Göteborg och därifrån till Lidköping på 1930-talet.

 

 

 

 

 

Det är först under 1800-talet man kan tala om serviser i egentlig mening. Redan från det första åren gick det att beställa större bordsuppsättningar i samma dekor, men det mesta var beställningsvaror och några namngivna serviser fanns inte.

I snart 300 år har Rörstrands varit synonymt med kvalitet och gott hantverk. Tallrikarna och serviserna från Rörstrand har gått i arv, blivit släktklenoder, klassiker, samlarobjekt och skrivit in sig i svensk designhistoria.

I samarbete med landets främsta formgivare har Rörstrand fångat och konserverat den goda smaken i ett stycke vacker vardagsvara. Somliga har åldrats vackrare än andra. Några har blommat över redan efter en säsong eller två. Andra har förblivit evigt aktuella. När man tittar tillbaka genom Rörstrands designhistoria kan man konstatera var tid har sin smak. Vilken är din favorit?